Tillbaka

Tillie min älskade vän.

 

"Att göra en Pudel" den filmen har säkert en del av er sett, men att "Äga en Pudel" är en helt annan sak. En sak är säker, man har aldrig tråkigt.

Jag har haft några stycken pudlar under årens lopp och som alla vet så är inte den ena individen den andra lik.

 

Pudlar är Pudlar, vi har fyra storlekar i vår ras och jag tycker väll att de skiljer sig åt men att det där "Pudliga" lyser igenom alla storlekar.

 

När folk frågar mig ”har du hund”, så svarar jag artigt - Ja, absolut. -Ohh, så du håller på med hundar.

-Jaa...har gjort i nästan hela mitt liv. -Vad kul, vilken ras har du?!

Och det är i detta läge jag brukar tveka en aning... säger jag Schäfer, Rottwailer eller något liknande så blir det inga vidare diskussioner i det ämnet men väljer jag att svara stolt och med näsan i vädret - Pudel!!... väntar jag in nästa reaktion och den kommer var så säker.

-Pudel??!! Jaha, de där små bjäbbiga sakerna som bara studsar runt. Dem kan man väll inte ha till något??!!

Och så är diskussionen igång. (Och det slutar alltid med att jag tycker..Vilken TUR jag har Pudel)

 

Jag tror en del av oss känner igen sig i detta, för jag har upplevt det många gånger genom åren t ex på Brukshundklubben (för att nämna ett ställe).

 

Pudlar kan TÄNKA!!!

Jo, det är faktiskt sant. Det insåg jag när jag fått hem min lilla Tillie (som är en storpudel)

Efter två dagar hemma hos oss förstod hon att om man tar den grå runda skålen med sig till Matte så på något vis hamnar det mat i den. Dock blev det fel ibland och hon tog vattenskålen istället.

Ja, ni förstår hur det blev då....

 

Att äta saker i brist på mat gick också bra och man kan bli förvånad av vad de kan tugga i sig.

Följande har passerat Tillies mun: aluminium burkar, pet flaskor, strumpor, skor och då speciellt sulorna i skorna, blommor i alla modeller, leksaker väldigt roligt att "döda" och slita i stycken,

Ödlorna som bodde i komposthögen samt en groda, löv, flugor, pinnar, häst och katt bajs, soppåsar(som matte glömt att ta ut) samt en fjärkontroll till TV. (Och en hel del annat "Gott o Blandat" som jag inte har en aning om).

Jag eller vi har haft en väldig tur att allt kommit ut rätt väg eller den vägen det slank ner.

Man blir förvånad över hur mycket de kan hinna med och hur snabba de är.

Tillie som är en mångsysslande hund använder huvudet på många sätt, kanske inte alltid på rätt sätt men dock ändå. Man har sällan tråkigt i hennes sällskap.

En episod hände nere på Brukshundklubben på en sommar kurs för c:a 2 år sedan. Vi skulle göra en inkallning igenom en grupp människor och hundar. En gång...lysande, det satt perfekt, en gång till.. japp...hon är en klippa. En tredje gång....nääää, hiiiit!!!!

"Vilket tjat Matte, jag tar mig ett race istället" Och sen sprang vi där som yra höns. Tillie på sitt håll i 190 knyck(hon lyckades dra med sig 3 hundar till, som tog fasta på Tillies glädje).

Jag på mitt håll (i förhoppning att hon skulle springa efter mig) och instruktören efter Tillie.

Det tog väll si sådär en 20 minuter innan instruktören fick tag i henne. Vilken röra det blev.

Själv hade jag hysteriskt roligt, längst ner på appellplan (halvvägs till Ystad:-) ) där jag stod och såg på.

Man får ta det för vad det är, man måste ha roligt här i livet och det har Tillie tagit fasta på.

 

Det finns mycket att berätta om denna roliga hund. Som när det var spöken i fönstret eller bakom TV-bänken. Inkräktarna på altanen. När hon ville hjälpa husse med tapetseringen. Hjälpa matte med julpyntningen m.m. Jag skulle kunna skriva en hel roman om min kära Tillie.

Att hon är en tänkare är helt säkert. Man ser ibland hur lurig hon är när hon ligger och tittar på mig och då brukar jag fråga henne,

-Vad tänker du på Tillie?? Då går svansen runt som en visp.

-Se där! nu tänker hon på sitt nästa bus, säger jag till husse.

"Nä, matte jag tänker inte på något. Absolut inget....hi hi"

 

Angelica med fyrfotade vänner