Åh vilken nöt…!

Plötsligt hade det hänt det som bara inte får hända… två dagar innan jul svalde Lukaz en nöt. Attan också tänkte jag fast detta med lite fulare ord än vad jag vågar skriva här. Har vi inte haft nog med bekymmer under 2008 med sjukdomar och skador på honom än att vi nu skulle behöva öppna magsäcken och därmed en sjukskrivning på tre månader också tänkte jag, med Fenjas persikokärna i färskt minne.

Ingen visste vilken sorts nöt han hade svalt, det fanns valnöt, hasselnöt och en avlång nöt på ett par centimeter att välja på i nötskålen. Efter samtal till vår veterinär (som mycket väl visste vem Lukaz var) så var det bara att vänta enligt farbror doktorn. Jag har en stor hund så Lukaz borde klara det den naturliga vägen, vad man kunde göra vara att hälla matolja på maten för att hjälpa nöten att passera ut genom ”bakvägen”, mums sa Lukaz det var smaskens med olja på maten!

Dagen efter hade jag för en gångs skulle sovmorgon innan jag skulle vara på arbetet, men den försvann när jag vaknade halv sex på morgonen av att Lukaz kräktes, tror aldrig jag varit så glad över att bli väckt av dom ljuden, rusade upp ur sängen jippi nu kommer nöten, men icke…

Sen blev det julafton, juldagen … alla undrade om nöten kommit ut men den envisades med att dröja sig kvar i magen. Tänk att man kan bli så lycklig över att hunden bajsar, jag har dissekerat varenda bajstolle dessa dagar, men ingen nöt!

Annandag jul åkte jag och Åsa till Vegeholms skogen för en runda i skogen. Det skuttades hit & dit, inget fel på min hund om jag säger som… nu tänkte jag nu måste den komma i ”rullning” så den kommer ut någon gång det hade gått fyra dygn nu och jag började se en operation framför mig.

På dag fem vaknade jag åter av dom ”trevliga” kräkljuden och nu var första tanke ok klockan är halv sex på morgon, nu är det dags att packa in hunden i bilen och köra akut in till djursjukhuset, kräkningar är första symptomen på att allting inte stod rätt till. MEN den som väntar på något…. I den trevliga högen låg en stor hasselnöt!

Äntligen kom den ut och jag kunde slappna av..

Som sagt den händer fort när det händer!

God Fortsättning på er Alla!

Pernilla & Lukaz